Vem är jag, hur ska man profilera sig självP Det är en uppgift vi har just nu i skolan, där man ska ta fram en poster som symboliserar just mig själv.
Till postern skulle man även skriva sin berättelse, en berättelse som förklarar för våra professorer varför postern ser ut som den gör, hur vi har kommit att bli som vi är.
Nu blev jag precis klar med min berättelse efter att snabbt ha raffsat ner den på ett papper, jag tänker att jag läger ut den här, för då de som inte känner mig oxå ska få en uppfattning om vem jag är och varför jag är som jag är :)
Din berättelse om dig själv ska vara sann och intressant och visa hur du har kommit fram till dina ställningstaganden. Vem är du som person? Varför är du där du är? Lyft fram det som gör dig unik, som gör dina ställningstaganden begripliga och grundade i vardagen. Fokusera på vad som är relevant för ditt val av utbildning och yrke.
Min berättelse om mig själv börjar antagligen när jag är liten. Jag kommer från en familj bestående av tre barn inklusive mig, jag är yngst med två äldre systrar, en mamma och en pappa.
Jag har alltid varit en pojkflicka och det har påverkat en stor del av mitt liv, jag har alltid spelat alla sporter, testat alla möjliga aktiviteter, alltid i samma lag som pojkar, då jag faktiskt inte ville spela med tjejerna, jag ansåg mig bli bättre om jag tränade med killar.
Min pappa är fallskärmsjägare, och det hade nog en stor grund i att jag mönstrade efter gymnasiet, jag blev antagen inom antingen flottan eller flygvapnet, som antingen amfibiebefäl eller bas-och strilsäksgruppsbefäl. Jag var stolt, och pappa var ännu stoltare. Men efter nedskärningar inom försvaret tvingades jag välja på antingen lumpen men med en annan befattning eller åka ut och resa, så jag inte skulle ha tiden att göra båda. Det fick bli ut och resa.
Jag kommer från en familj som alltid har rest mycket, år 2000 bodde vi nästan 1 år i alperna, i en liten by som hette Zell am Zee, vi barn blev inkastade i skolan och man fick gilla läget och till en början staka sig fram på knyckig tyska, men när vi flyttade därifrån var österrikiskan flytande.
Jag har alltid gillat utmaningar, gillat att få gå min egen väg och min familj har alltid vetat att jag skulle passa som chef. Min mamma gick på Beckmans och är utbildad reklamare, men nu jobbar hon heltid som konstnär, så den grafiska ådran finns där, någonstans… Jag känner mig inte som den vassaste pennan i klassen när det gäller att just måla, men jag känner mig säker och trygg i mig själv att leda folk. Jag har alltid varit lagkapten i de olika lagsporter jag haft, jag har suttit på många ordförandeposter, alltid varit en duktig säljare och därmed haft talets goda gåva i bagaget. 2008 gick vi vidare i med vårt UF-företaget (Ung företagsverksamhet) till stockholmsfinalen, jag kom 2:a i Sveriges bästa säljare, jag blev besviken och menade att "ingen kommer ihåg en tvåa" men nu i efterhand kan jag känna mig stolt över prestationen att ha tävlat mot över 17 000 andra och kommit tvåa.
Att jag har två äldre systrar som enligt mig båda lyckats bra med sina karriärsval då en är pilot och den andra jurnalist var det väldigt ågestladdat för mig när gymnasiet började gå mot sitt slut, vad ska jag jobba med, vem ska jag bli, kommer jag tjäna några pengar, kommer mamma och pappa bli stolta?
GDK kom sig lite som av en slump, jag hittade det, sökte det, och kom in, det var först efter jag börjat som jag insåg vad jag faktiskt hittat, och chanserna för spetskompetens inom projektledning var ett stort plus. Jag gillar att få vara kreativ, att få skapa och forma, men framförallt att få leda och koordinera andra att skapa. Den jag har blivit genom min uppväxt har fått mig att inse att GDK kan ge mig det jag behöver för att få fortsätta växa i mitt arbetsliv.
Min poster ska symbolisera självsäkerhet, klarhet, och "eyes-on-the-price"-attityd, men samtidigt en tvist av mitt galna jag och mitt humör som går upp och ner likt en bergochdalbana och mina upptåg som man aldrig riktigt vet vart de ska ta vägen. Orden ska symbolisera mig, allt som jag är, var och kan bli, man ser inte orden på långt håll, men om man tittar närmare kan man utskilja ord, precis som jag, du måste titta lite närmare för att se vem jag är.
Mitt personliga varumärke
